Det finns en som jag känner som har som livsmotto "hur svårt kan det va?". Han har presterat många lite tokiga och galna saker genom det mottot. Personligen brukar jag skratta lite och tycka att han är allmänt festlig när han berättar.
Ändå var det precis så jag tänkte när jag såg sydda bokstäver i en tidning och tänkte att det skulle vara fint i mina pojkars nya rum. Alltså satte jag igång, för hur svårt kan det va? Ganska svårt faktiskt... Efter 3 G och 3 O finns det nu ett fint namn på väggen, med V och I lite större och rakare än de bulligare kamraterna G och O, som är lite mindre och lite vindare.
Tyget är från IKEA och har legat till sig i några år i min garderob. Det är väl lite mer 70tal än jag skulle önska. Men man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.
2 kommentarer:
Jag tror inte jag tänker försöka! jag håller mig nog till mina Barbiesaris! Har just köpt en symaskin men bara hunnit använda den för att laga några trasiga punjabidressar och sy i en hängare i en handduk. Måttligt roligt!
Snyggt jobbat!
Kram
Skicka en kommentar